feta Àter pizza i orsa

Det Àr 2017 och det lÀr knappast ha undgÄtt nÄgon att du blir vad du Àter. AffÀrerna Àr fulla av en massa smarta rÄd, smarta recept och smarta tillrop hur din nya fina kroppsform stÄr och lurar bakom hörnet.

Trots det blir vi (genomsnittligt) tyngre och tyngre. Fetare och fetare. Sjukare och sjukare. Är mĂ€nniskor helt puckade eller? Nej, knappast. Vi Ă€r lika (o)smarta nu som för 70 000 Ă„r sedan, faktiskt Ă€r vi samma konstruktion rakt igenom. Och den konstruktionen Ă€r inte den individ som vi inbillar oss idag att vi Ă€r. Uttrycket ”jag tĂ€nker, alltsĂ„ finns jag” av RĂ©ne Descartes som sĂ€gs vara startskottet pĂ„ den individualism som idag Ă€r helt förhĂ€rskande i vĂ€stvĂ€rden, sattes pĂ„ först pĂ„ 1600-talet. Men den Ă€r egentligen oerhört missvisande om hur vi mĂ€nniskor funferar. För vi Ă€r ingenting utan den gemenskap vi ingĂ„r i.

Sanningen Ă€r nog snarare att man borde se  se sig sjĂ€lv som en kugge bland alla andra kuggar pĂ„ det kugghjul som heter familj och vĂ€nner, det vill sĂ€ga likasinnade. Och nĂ€r vi Ă€ter delar vi just denna gemenskap – om vi Ă€ter samma saker det vill sĂ€ga.

Man sĂ€ger ofta att övervikt Ă€r vanligare bland de med lĂ€gre utbildning Ă€n bland de med högre. Och drar olika offentliga myndigheter slutsatsen att de som har lĂ€gre utbildning helt enkelt inte fattar att de blir feta av 300 gram chips och 3 liter lĂ€sk varje kvĂ€ll. Jag lovar, alla fattar det. Men i det sammanhang man befinner sig Ă€ter man likadant, för dĂ„ tillhör man samma flock. Det Ă€r svĂ„rt slĂ„ sig ned i chipsĂ€tarsoffan med bantningsdrycker eller en slĂ€t kopp thĂ©…

…för dĂ„ Ă€r man inte mĂ©.

Som individer Àr vi tÀmligen vÀrdelösa. I grupp Àr primaten Sapiens oslagbar. SÄ kom ihÄg att selektera din mÄlgrupp noggrant innan du utformar budskapet.

SkÀlet till att vissa konsumenter inte köper matvaror som Àr ekologiska, nÀrodlade eller pÄ annat sÀtt etiskt mÀrkta sÀgs av dem sjÀlva vara priset. Det fÄr man respektera. Men min praktiska erfarenhet utav Är med butiksmarknadsföring Àr att extrapris eller rabatter inte pÄverkar försÀljningen av dessa reko-varor. TvÀrtom, försÀljningen blir sÀmre. Jag trodde mig sitta pÄ en ny och intressant erfarenhet, men efter att ha lyssnat pÄ radioprogrammet Stil om Luther förstod jag att sÄ inte var fallet. Alls.

Luther var, tvĂ€rtemot vad mĂ„nga svenska tror, en ganska frejdig herre som var oerhört förtjust i livets goda – men han hade svĂ„rt med det faktum att de rika kunde köpa sig fri frĂ„n synd. Vad han pekade pĂ„ var den katolska kyrkans handel med avlatsbrev. Men det försvann inte med Reformationen, beteendet bytte bara skepnad. VĂ„r vilja att köpa oss till ett gott samvete Ă€r till exempel det som driver frivilligorganisationer flytande och numera ocksĂ„ tillvĂ€xten i dagligvaruhandeln.

I alla tidevarv och alla kulturer Àr apokalypsen nÀra förestÄende (utom just nÀr den pÄgÄr mitt under brinnande krig). VÄr rÀdsla att dö styr vÄrt liv bokstavligt och bildligt talat. PÄ 1300-talet hette undergÄngen Digerdöden och var Fader Guds straff mot vÄrt dÄvarande sÀtt att leva, nu Àr det Klimathotet som Àr Moder Jords straff mot vÄrt nuvarande sÀtt att leva. Och vi köper oss fria frÄn synd nu, som dÄ. Fast avlatsbreven har blivit klimatkompensation, ekologiska varor och olika former av schyssta mÀrkningar (Àven fast ingen av dessa pÄ allvar hjÀlper Moder Jord med klimatet).

PoĂ€ngen Ă€r att ha rĂ„d med denna handling. Att kunna sĂ€ga till sin omgivning – ”jag handlar allt ekologiskt.” Eller ”jag vĂ€ljer alltid lokalodlat” eller ”jag kryssar alltid i klimatkompensering pĂ„ vĂ„ra flygresror till Thailand.” Utan vĂ„r flock att spegla oss i, utmĂ€rkas i eller ingĂ„ i…finns vi inte. Och att inte finnas, Ă€r det vĂ€rsta vi vet. Detta förklarar ocksĂ„ varför en del konsekvent förkastar klimatkompansation, nĂ€rproducerat och ekologiskt (Ă€ven fast de har rĂ„d med det). Alla vill pĂ„peka sin individualism i kollektivet.

AlltsĂ„ Ă€r det för tillfĂ€llet helt poĂ€nglöst att sĂ€tta extrapris eller rabatter pĂ„ eko, nĂ€rproducerat, rĂ€ttvisemĂ€rkt och dylika utmĂ€rkta initiativ. DĂ„ försvinner ju sjĂ€lva poĂ€ngen – att köpa mig fri frĂ„n synd. Avlatsvbreven, korstĂ„gen eller kyrkobyggena var inte billiga – just det fick givarna att kĂ€nna sig bra. Samma Ă€r det med ekologiskt, nĂ€rproducerat, rĂ€ttvisemĂ€rkt et cetera. Om det inte kĂ€nns (i plĂ„nboken) Ă€r poĂ€ngen borta.

Man lindrar inte sitt samvete med extrapris. Det har pÄven vetat lÀnge.

Den nya Volvo V90 XC lanseras med Live Fully Now. Baserat pĂ„ att vi svenskar Ă€r sĂ€mst i vĂ€rlden att göra det vi egentligen vill. Vi hoppar inte ut ur ekorrhjulet fast det Ă€r ju sĂ„ enkelt. Titta bara, Louise Östberg frĂ„n Lidingö vars enda berg hon fick bestiga var smutstvĂ€ttsberget. Åh fan! Stackars. NĂ„n mer som har det sĂ„? Vad vĂ€ntar du pĂ„? Skit i hĂ€mta/lĂ€mna/lĂ€xor/trĂ€ning/rĂ€kningar. Det löser sig. Att ingen har tĂ€nkt pĂ„ det förr?

Man sĂ€ger ofta att man inte sĂ€ljer en bil/dator/mobil/klĂ€der/glasögon, nĂ€r det gĂ€ller allt personlighetsförlĂ€ngande sĂ€ljer man en livsstil. Okej, det kanske Ă€r sĂ„. I sĂ„dana fall Ă€r det inga smĂ„ löften Volvo utfĂ€ster nu. Skit i allt. Köp vĂ„r bil och Live Fully Now. Allvarligt talat. Vad Ă€r det förakt till mĂ€nniskors liv ni visar?  Jag Ă€r sjĂ€lv nyligen Ă€gare av en premiumkombi. Jag Ă€r glad att jag inte Ă€r med i Volvos nya rikemansklubb. Det mĂ€rke jag valde gapar inte över att ge mig min naiva ungdomsdröm tillbaka – de lovade bara ”det bĂ€sta eller inget.” Ganska kaxigt det med, men betydligt enklare att leverera.

Uppdatering: Jag har kommit pĂ„ vad som stör mig och som gör det sĂ„ arrogant. Det Ă€r hur ma vĂ€ljer att framstĂ€lla Louise som nĂ„n enkel förortsmorsa och hur Kristoffer Triumf ska försöka vara den undersökande journalisten, det Ă€r i detta allt blir sĂ„ ”von oben.” Hade det istĂ€llet varit sĂ„ att Louise hade framstĂ€llts insiktsfull i att hon hade det fint pĂ„ alla set men Ă€ndĂ„ inte var nöjd (trots att hon kanske skulle ha varit det) och att de hade möjligheten ATT VÄLJA att kliva av ekorrhjulet. Att det fanns en insikt i hennes oerhört priviligierade situation. NĂ„gra fĂ„ ord hade rĂ€ckt, sĂ„ hade Volvo upplevts sympatiskt – vilket har varit ett av varumĂ€rkets kĂ€rnvĂ€rden sedan lĂ€nge. Det Ă€r alltsĂ„ reklambyrĂ„ns blindhet i detta som skrĂ€mmer mig.

There’s a lot of talk about native advertising and content marketing. It has been so for a long while. Benefits are presented on regular basis. I am sure it is efficient, I can read the numbers. But i requires that your target audience are able to stand those self-prententious stories and that they are stupid enough to believe everything you tell them on a bought space.

But if you even suspect that your audience have a lot of humor and whits, you might reconsider the native/storytelling -strategy. People that can think for themselves usually want to keep it that way – and humor will be the safe passage to their heart (and wallet).

Therefore, make sure to KNOW your audience. Not as birthdates, genders and ZIP-codes. Know them as human beings. Use your empathy and put yourself in their position. And go from there.

Antal anvÀndare med adblockers ökar stadigt. VÀrst Àr yngre mÀn, 16-24 Är, dÀr andelen som har en adblocker intallerade i webblÀsaren pÄ sin dator ska vara 85% enligt en mÀtning som 24-Gruppen har gjort. Okej, 24-gruppen mÄ vara part i mÄlet, men det Àr ocksÄ en av de fÄ aktörer som Àr duktiga pÄ att nÄ de yngre konsumenterna.

Desperat börjar nu allt fler leta efter nya vĂ€gar för att nĂ„ fram. För fĂ„ sitter framför TV:n. Ännu fĂ€rre stĂ„r ut med trivselfacismen pĂ„ TV4. Man börjar med content marketing, place marketing, story telling, product placement och mutar varenda bloggare som har fler Ă€n 12 följare. För mĂ€nniskor Ă€r inte trötta pĂ„ reklam, de Ă€r trötta pĂ„ reklam som inte Ă€r relevant sĂ€ger man. Och med det tĂ€nker man ut en ”kanalstrategi” som syftar pĂ„ att ta över mottagarens skĂ€rm med kassa budskap och trista idĂ©er. Peter Callius visar i sin senaste studie att reklamundvikandet Ă€r som störst i det kanaler som ger störst möjligheter till mĂ„lgruppsanpassning – alltsĂ„ dĂ€r möjligheten för ”relevant reklam” Ă€r som störst.

AlltsÄ har inte mÄnga inte ens gÄtt grundkursen i marknadsföring. För den enda aktion som sker Àr att mottagarna frenetiskt letar efter det dÀr krysset som tar bort reklambilden. Alternativt inte öppnar appen ifrÄga lÀngre för man vill inte se de trista och oengagerande budskapen. Hur relevanta de Àn anses vara.

Reklam Àr aldrig relevant, för ingen gillar pÄflugna sÀljare. Men bra reklam gör sig relevant. Det Àr liksom sjÀlva poÀngen med reklam.

Bra reklam kan vara rolig att ta del av om den överraskar mig och engagerar mig pĂ„ ett eller annat sĂ€tt – det gör reklamen relevant. Men det betyder inte att produkten eller tjĂ€nsten som reklamen försöker sĂ€lja Ă€r relevant för mig innan jag sĂ„g den. Och det Ă€r ju den viktigaste delen i marknadsföring. Den som uppfinner marknaden eller kategorin kan ta mest betalt.

Ingen behövde fĂ„ vingar innan Red Bull talade om att den Ă€ckliga lĂ€sken kunde ge oss det. Vem tyckte att Old Spice kunde vara hypersexig förrĂ€n den manligaste av hjĂ€ltar talade om för oss att sĂ„ faktiskt var fallet. Eller för att gĂ„ tillbaka till den tiden riktigt kreativ reklam skapades, vĂ€ldigt fĂ„ amerikaner visste att de ville ha en liten tysk VW. Men efter att VW talade om för dem att tĂ€nka smĂ„tt…sĂ„ började nĂ„gra amerikaner kĂ€nna att de ville just det…tĂ€nka smĂ„tt alltsĂ„.

SĂ„ sluta leta efter relevansen. Leta efter engagemanget. Inte med bilar som ska upplevas som rymdskyttlar, eller byfĂ„nar som har svĂ„rt att hyvla ost för att de klappar sig sjĂ€lva pĂ„ axeln samtidigt. Överraska igen. Engagera. Kom med det som ingen hade tĂ€nkt pĂ„ men sĂ„ mĂ„nga behövde.

Gör dig relevant.